18. August 2011

Communication issues

Etwas, was mich schon dseit einiger Zeit beschaeftigt, ist die Kommunikation im privaten Bereich.
Bei der Arbeit funktioniert das Meiste ohne Probleme, keine Missverstaendnisse, es wird gesagt, was gesagt werden muss, was wichtig ist und wenn jemand unzufrieden ist, dann wird dies auch angesprochen.
Aber bei vielem, was im Persoenlichem wichtig ist, laeuft es eben nicht so und dies fuehrt unweigerlich dazu, dass die Probleme und der Frust nur noch groesser werden.
Mein Eindruck ist, dass die meisten, mit denen ich in meiner Freizeit umgehe, also Sizilianer (!), Probleme haben, zu sagen:
  • was sie wollen
  • was sie stoert und
  • was sie nicht wollen und warum nicht.
Und dies ist meiner Erfahrung nach unabhaengig vom Alter UND Bildung.
Kann ich Gedanken lesen? Und warum muss ich staendig nachfragen, wo das Problem liegt, obwohl es fuer alle offensichtlich ist, dass es hier irgendetwas nicht in Ordnung ist. Einmal nachfragen reicht hierbei nicht, manchmal zieht sich dieses Spielchen ueber Stunden oder auch Tage hin. Die Antwort - wenn man eine bekommt - ist oft: niente also nichts.
Teilweise handelt es sich hierbei um Kleinigkeiten, also nichts Weltbewegendes, Dinge, die schnell und unkompliziert geaendert werden koennen.
Als konfliktscheu wuerde ich dies bezeichnen, und zwar die ungesunde Art! Man macht sich und anderen das Leben schwer und verpasst auch die Moeglichkeit, jemanden kennenzulernen, jemanden als Freund zu gewinnen, sich selber weiterzuentwickeln oder einfach nur eine schoene Zeit zu haben.
Ich habe in den letzten Jahre direkte und offene Kommunikation in allen Lebenslagen kennen- und schaetzen gelernt und moechte keinen einen einzigen Tag darauf verzichten! Und besonders, wenn es um Herzensangelegenheiten geht, ist offene Kommunikation auch ein Zeichen von Respekt dem Anderen gegenueber.
Dies ist jedoch - wenn ich ein Zitat verwenden darf - bullshit! 
Gespraeche zu Hause werden teilweise schon von frueh auf unterbunden, da der TV den ganzen Tag laeuft, und dies in einer Lautstaerke, die alle weiteren Gespraeche unmoeglich macht.
Und nun wundere ich mich nicht mehr, warum sich Paare mitten auf der Strasse anschreien, ohne zu einer Loesung zu kommen. Sie hoeren sich nicht zu, reden nicht miteinander, sondern aneinander vorbei. 
Wenigsten wird man durch das Schreien seine Frustration los.


Något som jag har funderat över under en tid nu, är kommunikationen i det privata.När de gäller jobb fungerar det utan problem, inga missförstånd, det som måste sägas, sägs;  vad som är viktigt och om någon är störrs av något, allt kommer upp.
Men mycket av det som är viktigt i det privata livet, fungerar inte på det h
är  sättet och detta leder oundvikligen till problem och att frustration blir bara större.Mitt intryck är att det som de sicilianare - som jag har kontakt med under min fritid  - har mest problem med är att säga:
  •     vad de vill
  •     vad som bekymrar dem och
  •     vad de inte vill och varför inte.
Och enligt min erfarenhet är det oavsett ålder OCH utbildning.Jag kan läsa tankarna? Och varför får jag hela tiden fråga, vad som är problemet, även om det är uppenbart för alla, att här är det något som inte stämmer. Ibland kan det här spelet ta  timmar eller t.o.m. dagar. Svaret - om du får ett - ofta niente - inget.I vissa fall handlar det om  småsaker, saker som kan ändras snabbt och enkelt.
Jag skulle beskriva de som konflikt obenägna,
det ohälsosama sättet! De gör livet svårt för sig själva och andra och går också miste om möjligheten att träffa någon ny och intressant person, någon som kan bli en vän för livet, möjligheten att växa själv, eller helt enkelt att ha en bra tid.Jag har på senare år lärt mig uppskatta direkt och öppen kommunikation i alla sammanhang  och vill inte vara utan den en enda dag! Och särskilt när det gäller frågor som gäller hjärtat är öppen kommunikation ett tecken på respekt för varandra.Så detta här är  - om jag får använda ett citat - bullshit!Dialog hemma hindras från uppstå eftersom TV: n går hela dagen, och detta i en volym som gör att ytterligare konversation omöjlig.
Och nu
undrar jag inte längre varför par skrikar på varandrar mitt på gatorna utan att komma till en lösning. Du lyssnar inte på varandrar, de pratar inte med utan förbi varandra.
Men i alla fall blir man av med sin frustration p
å det här sättet.

Keine Kommentare:

Kommentar veröffentlichen