time out

Nach langer Funkstille und Verdraengen muss ich nun auch oeffentlich gestehen: Salvatore und ich haben Sizilien als Lebens-und Arbeitsumfeld erstmal hinter uns gelassen und uns ein time out gegoennt.
Fuer beide gab es die Ueberlegung, eine Zeit nach Deutschland zu gehen und wir haben uns entschieden, diesen Schritt jetzt zu machen. Wir sind seit ca 2 Monaten in Berlin, ich arbeite wieder in einer universitaeren Einrichtung und Salvatore ist fleissig dabei, sein Deutsch soweit zu verbessern, dass er seine Zukunftsplaene in die Tat umsetzen kann.
Ich muss ehrlich zugeben, dass es trotz allem nicht leicht war, das alles hinter mir zu lassen, die Entscheidung zu treffen, eine Ort zu verlassen, an dem ich mich endlich wohl und zu Hause gefuehlt habe. Die kleinen Dinge, die das Leben lebenwert machen, die innere Ruhe, die ich gefunden habe und all die guten und weniger guten Erfahrungen, die ich gemacht haben, ja, das ist natuerlich nicht so einfach verschwunden. 
Es war eine reine Vernunftsentscheidung, mit Sizilien bin ich noch nicht fertig.
Es gibt Ideen, konkrete, die zu Ostern auf Ihre Realitaetstauglichkeit ueberprueft werden, aber bis dahin werde ich im nasskalten Berlin verweilen.
Sicherlich werde ich trotz meiner Abwesenheit weiterhin, eher unregelmaessig, schreiben, denn meine Verbindung, durch meine Zuneigung zu Sizilien und natuerlich durch Salvatore, fuehrt dazu, dass Sizilien in Gespraechen und durch die taegliche Informationssuche immer praesent ist.

Efter en lång tystnad och förtränget måste jag nu offentliggöra ett mycket svårt beslut som fattades ett par månader sen: Salvatore och jag har lämnat Sicilien som ett livs-och arbetsmiljö bakom oss och vi har tagit en time-out.
För både det var en idè att åka till och leva en tid i Tyskland och vi har beslutat att ta detta steg nu. Vi har varit ca 2 månader i Berlin, jag är tillbaka i en universitetsinstitution och Salvatore är upptagen med att förbättra sin tyska så att han kan jobba med det han vill.
Jag måste erkänna att det inte var lätt trots allt, lämna allt bakom sig, fatta beslut om att lämna en plats där jag äntligen kände mig bekväm och hemma. De små sakerna som gör livet värt att leva, den inre frid som jag har hittat och alla goda och inte så bra upplevelser jag har haft, ja, det är inte så lätt förstås.
Det var ett rent rationellt beslut. Jag är inte klar med Sicilien, det kan jag säga.
Det finns idéer, idéer som jag kommer att definiera mer specifikt till påsk -reality check - men tills dess kommer jag att bo i en fuktig och kall Berlin.
Visst jag kommer att fortsätta att skriva trots min frånvaro, snarare oregelbundet, eftersom min anslutning och min tillgivenhet för Sicilien och samtalen med Salatore leder till att Sicilien finns alltid i diskussionerna och tack vare den digitala världen är Sicilien alltid närvarande.